Ända sedan jag var liten har jag älskat den vita kyrkan som vi har plockat fram till jul. I år fick den flytta hem till mig och det finns inga ord i världen som kan förklara hur glad jag är över det. Varken min mor eller far delar min kärlek till kyrkan så det kanske var bäst för den att få byta hem.Jag ville försöka fånga känslan som jag tycker att kyrkan sprider när den är tänd och spelar, men jag tycker inte riktigt att jag lyckades. Jag vet inte om det är jag som är en dålig fotograf eller om jag inte har en kamera som kan ta tillräckligt bra kort i mörker. Men hur som helst, jag älskar den!
4 kommentarer:
Å! En sån hade jag oxå som barn! Undrar om den finns kvar någonstans - de var ju underbara!
Nu hittade jag en fin kyrka,
halva priset på julpynt på loppis :)
Åh en sådan hade vi med. Dessutom köpte mamma en sats små lerfigurer som var bröllopsgäster i vinterkläder som brukade stå utanför. Jag minns att jag tyckte att prästen i sällskapet såg ut som jag föreställde mig prosten i Prostens barnbarn och jag undrade alltid varför brudgummen hade så långt hår (det skulle nog föreställa en pälsmössa kan vi konstatera i efterhand).
Sofie - Ja, de är verkligen helt underbara!
Hannele - Härligt att kunna fynda på loppis! Jag tar mig aldrig iväg, men jag har många i min närhet som hittar allt möjligt fint på loppis till väldigt bra priser!
Fridolin - Åh, vad härligt med ett litet sällskap att ha utanför kyrkan! Får hoppas att kyrkan och bröllopssällskapet fortfarande lever kvar :)
Skicka en kommentar